Flugsvamp vid Hökmoren Tjønna vid Nybergsund Åskväder över Storfjället På riksgränsen vid Våtdalsedan Sagmodammen

Vid Lötån...

Idag tänkte jag bjuda på en lite annorlunda vy från gränstrakterna. För er som är lokalkända så ser ni att det är berget Borrveggen i bakgrunden med den karaktäristiska Hangasknuveln närmast. På sluttningen nedanför gömmer sig Eliassons nybygge, eller Janteheimet som det också kallades.

Runt 1850 började Johannes Eliasson 'Jante' fälla skog här men man flyttade inte hit för gott förrän 1868. Då bestod familjen förutom Jante även av hans fru Karin från Rörbäcksnäs och sonen Johannes som då var ett år gammal. Med sig hade man även en ko och några getter.

Den 11 april 1873 drog olyckan in över familjen, som då bestod av flera barn, då Jante drunknade i Lötån på väg hem från Norra Löten där han hade fått pengar för allt timmer som han hade levererat under vintern.

Solen hade gjort att isen inte bar på den plats där han hade korsat ån på morgonen. När mannen inte kom hem blev Karin tvungen att ta sig den milslånga vägen till Rörbäcksnäs för att få hjälp att leta. Det var tre allvarstyngda män som blev fick framföra det tragiska budskapet när de fann först mössan och sedan mannen i vaken. Av ett trästycke täljdes ett enkelt kors vid platsen.

Från Lötån åt nordväst mot Borrveggen
Från Lötån åt nordväst mot Borrveggen

Den här septemberdagen tog vi oss från Kroksätravägen söderut och gick ner till Lötån. I bakgrunden på den översta bilden ser vi en byggnad som är ett båthus. Lite längre till vänster finns en dammliknande konstruktion som jag dock aldrig har hört något namn på.

Vädret var vackert och vi fortsatte längs Lötån söderut och hade tänkt att gå ner till stugan vid Dysjövalla och vända. Vi var lite osäkra på var korset skulle finnas och om det ens fanns kvar.

Minnesskylten vid Lötån
Minnesskylten vid Lötån

Några hundra meter norr om Norra Lötsjön gör Lötån en stor meanderbåge. Långt därborta ser det ut att kunna vara något. Jodå, väl framme hittar vi se sorgliga resterna av minnesskylten. Det ursprungliga korset är sedan länge borta även om några höga stubbar i strandkanten skulle kunna härstamma från den tiden. Vi hittar alla delar till minnestavlan och försöker reparera den så gott det går. Förmodligen har isen tagit delar av den för inte alltför länge sedan.

Säkert tog man den lättaste vägen vintertid över bäckar och sjöar på isen och därborta var ju hemmet nästan synligt. Själv har man ju stått ibland vid bäckar, stöpisar mm och funderat på om man ska gå över eller ej. Hur hade livet sett ut för Jante och hans familj om han hade gått runt? Man blir lite ödmjuk när man står här.

Skrivet av Stefan 2022-04-16

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!