Att skriva en bok - del 1

 

Boken Bilder från Ljøradalføret. Version 1
Bild från version 1 2016... Det blev till slut 82 versioner...

Varför börjar man egentligen att skriva en bok?

Ett ämne som det går att skriva hur mycket som helst om.
Men jag tänkte dela upp det i flera delar och börja med hur den senaste boken har växt fram. Det är inte helt självklart kan jag lova.

Det började med en bild. Oftast är det så en idé växer fram för mig. Man ser något som något annat redan har sett och bilden 'växer'. Ofta kan lite kontemplerande i en bastu hjälpa till med skapelseprocessen.

I mitt fall var det återigen en bild på Instagram från antingen Ann-Christin eller Freddy som väckte mitt intresse. Det var en bild tagen en tidig morgon i Støa men från en vinkel som jag aldrig har sett. Inte bara det, det fanns många bilder att botanisera kring så jag tog och laddade ner de som var intressanta och så kontaktade jag dem.

Nu visade det sig att bilderna bara fanns i komprimerat format på Instagram. Inga originalfiler fanns kvar och då blev det stopp. Det är ju så att bilder måste hålla en viss grundkvalitet för att kunna tryckas i en bok och nu pratar vi inte om motiv utan mer storlek och antalet pixlar. Men nej, det blev inte tillräckligt.

Det går förvisso att 'blåsa upp' bilder till tryckformat. Det har jag gjort med några av bilderna till den senaste boken där Covid-19 har ställt till det för mig och några bilder har haft aningen för låg upplösning från början. Det man gör är att ta bilden som den är, ändra storlek från t.ex 1000x600 pixlar och upp till säg 2000x1200 och därefter från 72 till 300 dpi. Det innebär i korthet att jag ökar storleken på bilden och så ökar jag 'djupet i bilden till 300 punkter per tum (dot per inches = dpi). Slutligen sparar jag den till filtypen tif. Plötsligt går det att trycka bilden men filstorleken har ökat från säg 2 Mb till mellan 35 och 70 Mb. Det är inget som man skickar över mail precis.

Hursom...

Det slog mig runt hösten 2016 att; "men vad har jag för bilder själv från Ljørdalen då?" Ett ivrigt botaniserande i bildarkivet gav faktiskt grunden till boken även om de flesta bilderna faktiskt är tagna betydligt senare. Framförallt gav det mig pushen att kolla vad jag verkligen vill ha med i boken.

Länge var arbetsnamnet 'Bilder fra Vidunderdalen'. Namnet ska kanske förklaras lite närmare. Många som bor i Ljørdalen och hela dalföret kallar det Vidunderdalen. Ja, det är vidunderligt vackert men fortfarande inte ett 'säljande' namn. Ordet 'fra' härstammar från att min tanke från början var att skriva på norska och engelska.

Här gjorde Bjørn och Hanne ett jättebra jobb och översatte från svenska till norska. Men efter en del diskussioner och en hel del vånda från min sida så blev det till slut på svenska. Varför? Ja, det är mitt modersmål och inget on om norskan men vi har en del uttryck som inte fungerar på norska (och självfallet tvärtom). Det var bättre att jag skrev på svenska och uttryckte mig som jag ville.

När det gäller den engelska delen så bad jag min engelska kollega Simon att översätta till engelska. För mig som pratar engelska varje dag så är det förvånande hur många amerikanska uttryck som man använder istället för engelska. Inte bara det, ta ordet myr till exempel. För mig så är ordet 'bog' det korrekta men det är lite mer slangaktigt. Tydligen fungerar 'mire' eller 'fen' också. Men både 'marsh', 'morass' och 'swamp' funkar också. Inte helt trivialt. I en del andra fall så funkar inte ett svenskt ord på norska och vice versa.

Kontentan av det hela var att jag ägnade tid på att åka runt, från Gördalen i norr till Flersjøen i söder, och försöka fotografera olika platser under olika årstider och tider på dygnet. Samtidigt visste jag att vissa bilder kommer jag att inte kunna ta själv men att jag gärna vill ha med dem i boken. Sagt och gjort, jag har lagt ner tid på att kontakta dessa fotografer och mötts av ett mycket positivt gensvar. Har jag inte tackat nog förut så gör jag det igen. Stort tack för era bilder!

En positiv sak var att jag nog har varit runt på de flesta platserna i hela Ljøradalføret och hittar riktigt bra. Mycket planering sker på hemmaplan över kartorna för att få ideer om var det kan vara intressanta vyer samtidigt som jag ville täcka så mycket som av området. Det är fantastiskt kul att planera via kartor men något som jag har upptäckt genom åren är att en kartas flygfoton kan vara fullständigt meningslös på plats. Jag vet inte hur många gånger som jag och mina medvandrare har stått och funderat var den där stigen på kartan går, eller den där öppningen i skogen finns. Verkligheten ser helt annorlunda ut. Ja, jag har gått vilse flera gånger men man hittar alltid rätt igen. Oftast är det någon väg, kalfjället eller något annat som leder en på rätt väg.

En annan bit som jag har ägnat mycket tid åt är att försöka hitta alla markägare för att få godkännande att använda bilderna till boken. Här har jag fått hjälp av många vänner, både på den svenska och den norska sidan. Det är inte helt trivialt. Men jag tror att jag har fått ok av alla markägare. Det har också gett många tips vidare och en hel del god vänskap. Det uppskattas!

Så för att avsluta del ett, det har varit ett mycket inspirerande arbete. Lite frustrerande ibland för man får inte den bild man vill ha, eller så har vädret inte vara till vår fördel. Å andra sidan så har det gett en del ideer på framtida uppslag om vad man skulle kunna fotografera. Apropå uppslag, här måste jag nämna hemsidan Trysilnavn.no >>. Ett jättearbete av frivilliga inom Trysils kommun där många bidrar med bilder och texter. Tror i skrivande stund att det finns minst 7000 platsnamn som är bevarade för framtiden. Själv försöker jag bidra med en del platsbilder. Men framförallt har jag fått tips och ideer samt fakta till boken, kanske även till en kommande bok. Man vet aldrig.

Slut på del 1.

Länkar till andra inlägg i ämnet:
Att skriva en bok - del 2 >>
Att skriva en bok - del 3 >>
Att skriva en bok - del 4 >>
Att skriva en bok - del 5 >>


Skrivet av Stefan 2020-12-19

 

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!