Flora

 

När det gäller floran så är inte Sälenfjällen särskilt artrikt vilket bl a beror på att berggrunden är mycket kalkfattig. Däremot så är området intressant då ett flertal växter här befinner sig på gränsen av sitt utbredningsområde. Men, innan vi ger oss i kast med växterna på allvar så kan vi kika lite på de olika vegetationszonerna som berör vårt område.

Nu tycker jag att det är en ganska orättvis beskrivning för i skogslandet finns det gott om intressanta växter att studera. Framförallt längs bäckarna och på t.ex Öjskogsfjällets ostsida eller runt fäbodvallarna hittar vi gott om växtlighet.


Hjortron

I området hittar vi självfallet mängder med svampar och bär, både ätliga och oätliga. Hjortronen är ju eftertraktade ute på myrarna och i mer blöt terräng men det skiljer från år till år hur de utvecklas. Samma sak med övriga bär. Uppe på fjällhedarna hittar vi mängder med kråkbär medan lingon och blåbär oftast vill ha aningen mer skyddade växtplatser.

Sverige indelas växtgeografiskt i ett antal regioner och av alla dessa är det den norra barrskogsregionen, fjällbjörksregionen samt den lågalpina regionen som vi skall titta närmare på.


Granskott

Växtgeografiska regioner

Den absolut största delen av Sälenområdet omfattas av den norra barrskogsregionen, populärt även kallad taigan. Här dominerar tall och gran mycket men björk, rönn och asp får även en liten plats i tillvaron. På många ställen i området så bildar taigan gräns direkt mot kalfjället men på några få ställen klämmer sig fjällbjörkskogen i mellan. De flesta utav områdets myrar ligger också i detta område.




Fjällbjörkskogens utbredning är som vi nämnde ovan, mycket liten. Denna skogstyp är mycket vanlig framförallt i våra nordligaste delar av Sverige. Som vi hör på namnet är det de lågväxande, knotiga fjällbjörkarna som finns här, men även vissa inslag av rönn kan vi råka på. Några av de ställen där vi kan kika på fjällbjörken är norra sidan av Storfjället och den södra sidan av Stor-Närfjället.


Lingon

Den tredje regionen är den lågalpina regionen, som upptar den nedre delen av kalfjället. Men eftersom Sälenfjällen inte är så höga så uppnår vi aldrig något annat än just den lågalpina regionen. Vegetationen på kalfjället påverkas väldigt mycket av snöbildning, fuktighet och vindförhållanden. På de ställen där vinden får härja fritt utan att marken får något skyddande snötäcke bildas den så kallade fjällkråkrisheden. Här klarar sig krypljung, ripbär, kråkbär och lingon. Om snön däremot får ligga kvar och täcka marken så erhåller vi en s k blåbärshed som har samma arter som den vindpinade heden men som även kan ha blåbär, lappljung, dvärgbjörk, olika mossor och lavar, främst kanske renlaven.

Utbredningsområden

Några av de växter som finns i området har sin nordliga eller nordvästliga respektive sydliga gräns vad gäller växtplatser vilket gör att området ändå är mycket intressant ur botanisk synvinkel. Vidare finns det ett flertal växter till som kan ha Sälenfjällen som sin gräns men den diskussionen tar vi inte upp här.


Rallarros med humlebagge

Fäbodvallarna

På de gamla fäbodvallarna är artsammansättningen en helt annan än i skogen runt om. Oftast räcker det med att gå in några meter på vallen för att antalet arter ska öka markant, oftast är det örterna som märks.

På de vallar som i senare tid har haft djur på vallen, Vålbrändan har ju fortfarande djur på vallen sommartid, så märks också en helt annan växtlighet. Framförallt så betas undervegetationen på träden av upp till en meters höjd. Ängar betas av och hålls efter men på bara 20 år så tar naturen igen allt detta och det är endast den öppna ytan och vissa växter så påvisar den kulturpåverkan som har varit på platsen. Några av dessa växter kan vara prästkrage och rödblära.


Vitmossa som egentligen heter fönsterlav

Nere i skogslandet och framförallt runt bäckar och myrar är det betydligt mer fuktigt. Här hittar vi mängder av intressanta växter, mossor och lavar men att hålla reda på alla olika arter är jag inte tillräckligt skicklig på.


Björnmossa

Björnmossan är dock vanlig och lätt att känna igen med sina täta mattor av stjärnformade blad. Likaså ängsullen växer ofta i stora bestånd och kan göra hela myrar alldeles vita.


Ängsull

Lavar

Sälenfjällens skogar har stora förekomster av lavar, dels beroende på att skogen är ganska så gammal och dels tack vare den rena luften. På många ställen så finner vi skägg- och trådlavar, men på något ställe finns även den sällsynta varglaven. Ger vi oss upp på kalfjället så finner vi på nästan varje sten, den gröna kartlaven, som växer med cirka 1 mm per år.


Olika lavar

Senast uppdaterat av Stefan 2023-01-08

 

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!