Historia

 

Landet tar form

Låt oss gå tillbaka till tidernas begynnelse då urberget steg ur havet och blev fast land. Ytan vittrade och smulades sönder och blev grus,sand och lera för att därefter åter sjunka ner igen och svämmas över. När det låg under vatten samlades vittringsprodukterna till lager som pressades ihop och blev till sten igen, skikt på skikt. Det grovkornigaste närmast stränderna blev konglomeratbäddar, det mindre grova ute i det grunda vattnet blev sandstenar, och det mest finkorniga ute på djupen blev skiffrar.

Hit till Dalarnas fjälltrakter fördes sand och slam troligen av floder från ett högland i sydost som avsattes i ett grundare bäcken då sandstenen i den riktningen är grovkornigast. Men samtidigt som denna process pågick (och fortfarande självfallet pågår) trängde det även fram glödande massor från jordens innandöme. Dessa flöt ut ovanpå och mellan sandstenslagren och blev en hård sten främst diabas. Hela området Transtrandsfjällen består alltså av dalasandsten med undantag för Kastarbergen nere i sydost som består av diabas av Särna- och Åsby-typ. Öster om länsväg 297 mellan Transtrand och Fulunäs består berget däremot av den hårda Öjediabasen, likaså omedelbart söder om landsvägen Rörbäcksnäs - Torgåsmon.

Bygden befolkas

Utöver detta har så ett antal istider passerat och ytterligare "hjälpt till" att runda av topparna till de låga vålar som de är idag. Vad som har tilldragit sig i området sedan den senaste istiden är ju av naturliga skäl höljt i dunkel men fynd tyder på att de första människorna sökte sig hit redan under 700-talet. Sjöarna och älvarna gav goda möjligheter till jakt och fiske och enstaka bosättningar anlades längs stränderna. Några byar var det inte tal om, de fanns längre söderut längs Västerdalälven men en del av byarna och socknarna längre söderut hade sina fäbodar och slåttermarker här. Sälen till exempel betyder på malungsmål fäbod och så småningom provade några på att övervintra. Försöket slog väl ut och flera stannade och på detta sätt uppkom fast bebyggelse. Ända till mitten av 1700-talet var Sälen den nordligaste bygden i hela socknen och endast någon enstakta fäbod fanns längre norrut.

Fjällbygden låg mycket ensligt och isolerat till. Närmaste köpstad låg långt bort så befolkningen fick leva av jordbruk och boskapsskötsel. Detta gav dock inte tillräckligt mycket att leva på varför alla hade bisysslor. Nästan varje gård hade en smedja och man använde myrjärn som man fick från myrmalmen som smältes i s.k blästor i skogen. Sandstenen som man ju hade på nära håll, bröts uppe i fjällfoten, gav utmärka brynen. Produkterna fraktades på foror till andra bygder i både Sverige och Norge för att säljas eller för att bytas till andra varor. I slutet av 1800-talet hade dessa bisysslor i vissa fall utvecklats till rena industrier. Horrmunds liebruk t.ex var känt över hela Sverige och även i Norge för sina prima liar.

Tidiga turister

Trots bygdens isolering var det människor som hittade hit. Enligt traditionen övernattade Gustav Vasa här 1521 i Olnispagården under sin flykt mot Norge. I närheten hanns han upp av de utsända löparna och förmåddes att vända. Det sägs också att den förste som ställde upp i Gustav Vasas befrielsearmé var en ung bonde, Store Gullbrand, från Sälen. Vasastenen på Vasakullen i västra Sälens by restes år 1903. Carl von Linnés berömda dalaresa 1734 gjorde dock bygden känd för en större krets och inspirerade fler att följa efter.

Fäbodarna

Fäbodar byggdes längre in i fjällvärlden, bl a Storgraven, Lindalen, Vålbrändan och Skogsätern. Fäbodlivet tynade dock av och fäbodarna är idag förfallna eller nyttjas som fritidshus. Vid Lindvallen har man rekonstruerat en fäbod med får, grisar och getter, vilket idag är ett populärt utflyktsmål för både ortsbor och turister.

Dalprofeten

Nu börjar vi närma oss vår egen tid och redan 1899 tillsattes en kommitté som skulle verka för att göra Transtrand känt som turistort. "Dalprofeten" Gunnars Lars Larsson (d. 1901) förutspådde att "På fjället skall byggas ett sanatoriehotell och där skall utlänningar sitta och se solen gå upp i öster och dricka vin, tjockt som blod". Han förutspådde också att järnväg skulle dras genom Sälens by.

Vasaloppet

I början av 1920-talet väcktes tanken att genom en skidtävling påminna om 400-års minnet av Gustav Vasas gärning. På ett styrelsemöte den 5 mars 1922 togs beslutet att redan den 19 mars anordna tävlingen. Trots den korta anmälningstiden anmälde sig 119 löpare. Att starten förlades i Sälen motiverades dels med att det blev bättre för publiken men också att det kunde ha sina risker att löpa den sista delen av loppet genom Transtrandsskogarna med målet långt från järnvägsförbindelse och läkare. Att framgången för Vasaloppet skulle bli så stor kunde nog ingen i sin vildaste fantasi föreställa sig och 1961 blev man tvungen att flytta startplatsen från Västra Sälen till dagens i Berga by.

Järnvägen

Järnvägen ja, redan i slutet av 1890-talet började olika planer på en järnväg att diskuteras. Under denna tid diskuterades en järnväg upp i norra Dalarna över Älvdalen i en bukt västerut för att därefter gå mot Sveg och Ånge. Särna t.ex. skulle då ha fått en station fast på 4-5 mils avstånd. Man var tydligen nöjd med ganska lite på den tiden. Snart dök dock nya förslag upp att dra banan via Sälen och det blev en våldsam strid mellan de två olika banförslagen där Sälen-alternativet till slut vann. Invigningen skedde 1928. 1961 gick dock det sista persontåget på linjen och 1972 det sista godståget. Numera är rälsen borttagen och på vissa av sträckorna går den nuvarande landsvägen.

Turismens första försök

Varför har jag nu valt att tala så mycket om järnvägen? Jo, många menar att det var järnvägens tillkomst som gav den första impulsen till turism i Sälen. Nyåret 1930 bodde den första gruppen ungdomar i Sälen och följdes snart av flera. Tågresan var långt ifrån bekväm. Kalla trävagnar med en kolkamin mitt på golvet.

I början på 1930-talet byggdes vägen från Sälens by till Sälfjället. Nyåret 1933-1934 ordnade Stockholmstidningen och Skidfrämjandet den första stora resan till Sälen för 175 skolungdomar. Man åkte skidor, for i släde till Støa i Norge mm. Allt var lyckat och erhöll stor publicitet. Samma arrangörer provade till påsken 1934 att anordna gårdsinkvartering för vuxna. 60 platser annonserades ut som fulltecknades på ett par timmar. Även den resan blev en succé och isen var bruten.

Högfjällshotellet

1933 kommer J.W. Klüver in i bilden. Efter många turer, framförallt för att lösa de ekonomiska bitarna, påbörjas bygget av Högfjällshotellet som stod klart till påsken 1937. Helpensionspriset var 12 kronor. 1939 förlängdes vägen från Sälfjället till Högfjällshotellet. 1958 byggde hotellet sin egen liftanläggning som blev Sälenfjällens andra. Anläggningen har byggts ut i flera etapper.

Sälenstugan

Den första Sälenstugan var en gammal parstuga som flyttades hit 1935. Behovet av en raststuga var tydligt och året efter uppfördes ett härbre. Några år senare även en kaffestuga. 1942-43 byggdes Nya Sälenstugan i två etapper. Sälenstugans linbana, (Sveriges första med sommartrafik), invigdes 1949. Under åren har området kompletterats med andelslägenheter, fler nedfarter, ny restaurangbyggnad samt bensinstation.

Lindvallen

1960 sattes spadarna i jorden för det som skulle bli Skandinaviens största vintersportanläggning då ett turisthotell byggdes. Bertil Lind som var den stora pådrivaren presenterade 1967 planerna över sportcentret och vid jul samma år gjordes premiäråket i den nya backen. Anläggningen har utökats i flera etapper och bidrar med en betydande del till de cirka 50.000 bäddar som lär finnas tillgängliga i Sälenfjällen. Under slutet av 1980-talet knöts Gunde Svan till anläggningen och du kan bland mycket annat se hans prissamling i Gunde-centret.

Tandådalen

1950 byggdes vägen från Rörbäcksnäshållet till Tandån vid Joänget. Bron över Tandån byggdes 1959-1960 och förlängdes till Transtrands gräns där vägarna möttes.1963 invigdes den första skidliften i Tandådalen och samma år byggdes också de första uthyrningsstugorna. 1968 byggdes värdshuset och 1972 byggdes ytterligare en lift. 1975-76 öppnades de s.k. Norrbackarna och sex år efter så var de första uthyrningslägenheterna klara. Sedan dess har fler liftar och backar tillkommit, liksom köpcentret vid infarten till Tandådalen.

Hundfjället

I mitten av 1960-talet bildades Hundfjällets Linbane AB av ett antal Rörbäcksnäsbor. Genom många frivilliga insatser kunde man 1966 inviga den första backen och en 2-stolslift. Fram till 1976 fick turisterna hålla till godo med kiosk och en värmestuga. Detta år stod nämligen det nya värdshuset klart. 1981 byggdes som en ytterligare attraktion, Skandinaviens första sommarrodelbana. Hotell Hundfjället med bl a 109 lägenheter byggdes 1988. Här finns också "Väggen" som fram till säsongen 1997-1998 var Nordens brantaste preparerade pist. Men jag lovar, den är brant så det räcker...

Stöten

Efter flera års förberedelser stod Stötens skidanläggning klar 1976. Anläggningen bestod då av fem nedfarter, en dubbel släplift, servicebyggnaden samt parkering för cirka 400 bilar. 1980 tillkom en stugby, driven i privat regi och på andra sidan Görälven ligger en stor och välordnad campingplats. 1986-87 uppfördes den nuvarande centrumbyggnaden med bl a flera butiker.

Övriga anläggningar

Julen 1982 öppnades Kläppen på Horrmundbergets sluttningar och året efter invigdes Näsfjällets anläggning som dock är stängd för tillfället.

Senast uppdaterat av Stefan 2023-01-08

 

« Tillbaka       |       Till topps, bestefar!