Långflon och Höljesdammen
Jag ställde en fråga i en Facebook-grupp i början av maj. Höljessjön brukar ju vintertid vara urtappad men i år var vattenståndet extra lågt. Det dök upp lite bilder på olika håll som gjorde mig nyfiken så frågan var om det var så torrt att man kunde gå längs den gamla bygatan och se en del grunder. Som vägvisare hade jag bland annat den här utmärkta artikeln som Torleif Styffe skrev 1992 >>. Hur mycket skulle finnas kvar nästan 30 år senare?
Bland annat så skulle Klarälven rinna i sin ursprungliga fåra och det fanns möjlighet att se Sandkälleforsen med sin flottningsdamm. Jag trodde att man eventuellt skulle se något av de överdämda gränsrösena men de lär ha tagits bort strax före 1960 och nya har satts upp. Det visade sig dessutom att vårfloden nog skulle börja fylla på Höljessjön inom kort så det var bäst att passa på.
Sagt och gjort. Det blev en snabb avresa tidigt någon dag senare.
Strax norr om Höljes visade det sig att dammen var väldigt tom. Amplituden är på sina största ställen runt 40 meter och det såg ut som ett månlandskap på långt håll.
Vid Varån gör ju vägen en rejäl krök och går uppför mot Vithammaren. Den ursprungliga vägen gick fram till 1960 en bra bit längre österut och när vi närmade oss Långflon så hade jag tänkt mig att besöka det gamla skolhuset och Larsgården. Med lite tur skulle jag kanske hitta stubben efter Björngubbtallen också.
Långflon var ju en långsmal by med gårdar längs älvdalen. En bit norr om Larsgården fanns dessutom en hängbro som ledde över till ett par av gårdarna på den östra sidan. Ungefär här parkerade jag och gick ner mot den gamla bygatan.
Den gamla bygatan mot norr. Till höger låg skolhuset
Skolhusets trappa
På 1950-talet vände bussen i Långflon och stannade över natten. Här ser vi grunden till bussgaraget vid infarten till Larsgården.
Vägen vidare söderut från Larsgården
Grunden till bussgaraget vid infarten till Larsgården.
Utsikt ner mot älven. Grunden vi ser hörde till ladan på Larsgården.
Stora stenblock nedanför Hemåsarna på den östra sidan. Skepparberget i bakgrunden.
Björngubbtallen som användes som riktmärke när vapen skulle ställas in.
Utsikt mot Bustberget.
Vy från Larsgården norrut mot den gamla gränshandeln
På gränsen hittar vi den gamla flottningsdammen som ledde ner timret i Sandkälleforsen. Mätstickan framför är alldeles torrlagd. Till höger om mätstickan hittar vi en stenhög som troligen är det gamla riksröset 116.
Gränsen till Norge var ju stängd. Istället för att köra via Lutnes och Kroksätra blev det en omväg på en 8 mil genom att köra via Höljes och Norra Löten. Det var ju vårlösning så det var inte helt lättkört om man säger så. Bitvis fortfarande 2 decimeter med snö.
Sandkälleforsen österut. Undrar om det inte kan vara ett fd röse där också?
Ser klart misstänkt ut. Då borde det vara fd riksröse 116A. Troligen rev man bara den övre delen för att röset skulle förlora sin innebörd.
Det borde finnas rester efter riksröse 117 också på den östra sidan av forsen men jag får kika lite mer noggrannt. I skogen ser vi det nya riksröset 117.
Jodå, där är det...
Sandkälleforsen
Den här ön finns dock alltid över vattenytan. I bakgrunden Skärknipen.
Den gamla skogsmarken är lätt att gå på och stubbarna ger ett lätt surrealistiskt intryck. Både vemodigt och häftigt.
Skrivet av Stefan 2021-06-03