Oväder över Köarskarsfjället
Ovädret dyker upp norrifrån över Köarskarsfjället, sommaren 1999
Har ni tänkt på att mängder av de bilder som dyker upp i ens sociala medier och även på hemsidor oftast visar vackra solskensdagar, norrsken, god mat och dryck och massa annat med den där wow-effekten?
Visst, det gör jag också men jag försöker att ha en blandning för om jag ska vara ärlig så blir åtminstone jag lite blasé. Inte är det solsken varenda dag i fjällen och oftast så får man de bästa färgerna när det är gråmulet och lite lätt duggregn i luften.
Lever folk verkligen sådana lyckliga liv och måste fläka ut varenda happy moment till allt och alla? Har de verkligen så minutiöst välstädat hemma eller är det bara en fasad att visa upp? Jag tror på det senare... Samma sak om man går på konserter. Står man inte absolut längst fram så ser man ett hav av mobiltelefoner istället för att uppskatta själva konserten. Nästan lite respektlöst mot artisten.
Själv uppskattar jag bilder när det är riktigt bistert ute men framförallt uppskattar jag blandningen av solsken, hällregn, vinter, sommar, lera... ja ni förstår säkert...
Nåväl, när jag letade i bildarkivet efter en bild att skriva något om så kom den här bilden upp. En bild i konstigt format, lite utfrätt i färgerna och inte så skarp. Men historien bakom är kanske intressant att massera en stund?
Sommaren 1999 var vi uppe i Sälen en sommarvecka. Nyfött barn, barnvagn, blandat väder och ett par turer ute på fjället. Jag lyckades smyga till mig en egen fjälltur också vilket inte var helt populärt. Det var förresten den turen jag gick fast mig i en myr och höll på att få lämna stöveln. Problem är till för att lösas.
Det var för övrigt samma tur som jag plötsligt kände mig iakttagen så jag stannade till och såg mig omkring. Ingenting. Så tog jag ett steg och en tjäder eller orre kom ångande rakt över huvudet på mig. Jag är glad att ingen såg mig där och då men jag lyckades hålla byxorna rena. När man känner lufttrycket från en skogsfågel på det sättet... Hmm, man känner sig rätt liten.
1999 alltså. Det var på den tiden före digitalkamerorna hade hunnit bli allmängods. Själv hade jag en pocketkamera så jag tog bilder med viss eftertanke och så hoppades man att det skulle bli något användbart vid framkallningen. Det var inte alltid man lyckades.
Den här dagen startade vi vid Högfjällshotellet och följde den asfalterade leden norrut med barnvagn. Vi tänkte att vi skulle slippa bära ungen för en gångs skull. Solen sken och det var riktigt fint, t-shirt väder helt enkelt. Vi var heller inte ensamma för det var ganska många som hade kommit på samma tanke. Fast bort mot Flatfjället började det dyka upp mörka moln så vi förberedde oss på att det kunde komma regn.
Köarskarsfjällets vindskydd, sommaren 1999
Ungefär halvvägs dök molnskärmen på bilden upp och vi insåg att det här är nog inte en vanlig regnskur. En snabb bedömning gjorde att vi skulle kunna hinna upp till vindskyddet, ta en snabb fika och hinna tillbaka ner igen. Det började dessutom blåsa hårt, även det ett tecken på att något var på väg men vindskyddet hjälpte oss och några andra rätt så bra. Vinden vred sig så vi fick flytta runt både på in- och utsidan.
På väg ner insåg vi att stormen var betydligt kraftigare än vi anade och att den sista biten skulle bli blöt. Samtidigt mötte vi många som var på väg upp, precis som vi hade gjort men utan förberedelser som regnställ och förstärkningsplagg. Vi försökte varna att de nog borde vända men nej, ingen hörsammade tipset. Vi tog på oss fleecetröjor och regnjackor och skyndade på.
De sista hundra metrarna öppnade sig himlen och då sprang vi in på ICA Toppen för att ta skydd. Det var i rättan tid för det skyfall och åskväder som nu utspelade sig var majestätiskt. Samtidigt skänkte vi en tanke till alla som fortfarande aningslöst var ute på fjället helt utan skydd.
Efter hand dök det upp några familjer som var rejält skärrade och fullständigt dränkta. Temperaturen sjönk ju med säkert 8-10 grader så det hade varit rätt bistert. Men frågan är hur resten gjorde, de som inte hade förstärkningsplagg eller någon form av förberedelse?
Efter en bra stund tog vi oss vidare när det värsta hade dragit förbi för att komma inomhus och torka upp. Blev det kaffe och brasa? Det blev kaffe, brasa och bastu...
Tänk vad en bild kan frammana minnen...
Skrivet av Stefan 2023-03-30