Utflykt på Stora Moberget
Stora Mobergets gård och vy upp mot ravinen, september 2023
Ett av mina favoritställen är Stora Moberget och framförallt kanske berättelsen om den gamla gården som blev öde 1912. Jag har skrivit mer om historien tidigare, bland annat här:
Bänken på Stora Moberget >> med mängder av historia mm.
Hösten 2022 tog jag hit en bänk som Sven Pettersen i Støa har gjort. Den placerade jag vid en av de grunder som fortfarande finns kvar. Av olika skäl valde jag då att ställa den vid den gamla smedjan men vid ett besök i juli 2023 som flyttade jag på den till den nya platsen vid skylten och närmare boningshuset. Den passar bättre här och samtidigt passade jag på att olja in den ordentligt.
Det finns mängder av lämningar på gården men de kan vara svåra att tolka. Grunden till boningshuset är i alla fall den grunden som är vid bänken. Åt nordost hittar vi en tydligare grund men det är med största sannolikhet smedjan. Det har även funnits lada mm. Jordkällaren finns längre söderut. En ganska välmående gård men man hade problem med vattenförsörjningen. Eftersom man höll med djur så behövdes mycket vatten var man tvungen vintertid att gå en kilometer åt sydost till tjärnen vid Stormon och dra hem vatten på en kälke.
Varför byggde man då på den här platsen som inte hade något vatten? Svaret är faktiskt att gården först låg cirka 300 meter högre upp längs sluttningen. Den flyttades hit någongång runt 1865 för man hade fått problem med de underjordiska som inte lämnade någon ro, ett problem som har förekommit på mängder av platser både på den svenska och norska sidan. Bara i Trysils kommun räknar man med att runt 40 platser har flyttats.
Många gånger har jag stått och kikat uppför och undrat var den platsen kan ha varit. Det är ju brant högre upp. Vattnet ska ha letts genom ett sinnrikt system av kluvna stockar och små dammar ner till gården för där uppe fanns en källa. Rester efter detta system ska ha funnits kvar in på 1950-talet. Inte ger kartorna någon större vägledning heller. Inte ens de historiska kartorna. Sagt och gjort, denna gång skulle vi ta turen uppför kalhygget och undersöka.
Som du ser på bilden ovan så finns det en ravin ungefär 300 meter högre upp. Det är väl det ställe som jag kan tänka mig att en källa skulle kunna finnas, såvida inte den har förstörts genom tidigare kalhyggen. Det var bara att börja knoga uppför berget.
Huggorm på Stora Moberget, september 2023
Det är brant, det ska erkännas men framförallt rätt så trist. Fördelen är ju att man kan kika på marken framför sig, äta lite lingon med jämna mellanrum och så, plötsligt, höll jag på att trampa på en orm. Nu hade jag ju kameran i högsta hugg (förlåt!) och med lite lirkande lyckades jag få denna lilla huggorm på bild. Gissningsvis var den knappt 20 cm lång. Jag har alltid kallat dessa ungar för äspingar men forskningen är oense här. En del säger att det ska vara en egen art, lite rödbrun och... ja... låt oss kalla det för en liten huggorm. Lite förvånande att hitta den uppe på 560 meter men varför inte, det är ju perfekta marker för den. Mamma orm var säkert i närheten men den såg vi inte trots att vi kikade.
Vy över Stora Mobergets gård nedanför ravinen, september 2023
Efter en stund hade vi kommit upp så pass att vi fick en fin vy åt sydväst över gården och in i Norge. Men nu började vi klia oss lite i huvudet för var är det vi egentligen ser? Ravinen verkar faktiskt vara utgrävd. Kan det vara så att att man fick gräva ur den rejält för att kunna leda vattnet ner till gården vid flytten? Vilket enastående jobb i såfall? Eller, var det så att här uppe var platsen för den ursprungliga gården?
Ravinen ovanför Stora Mobergets gård. Håller ni med om att kanterna ser lite för raka ut för att det ska vara naturligt?, september 2023
Till vänster om ravinen finns något ställe som möjligen var tillräckligt flackt för att kunna ha varit en boplats. Men, det fanns inte en stenrest som skvallrade om det. till höger om ravinen var det ett rejält stenskravel som var bökigt att gå uppför men ovanför finns en flack platå som idag har ett par meter höga tallplantor. Perfekt älgland. Var det här uppe som gården låg med källan ovanför ravinen till vänster? Tyvärr fanns det inget spår som kunde ge oss något svar men ravinen är spännande.
Dagens turmål var den östra toppen på berget så vi tog oss åt nordost genom den riktigt trevliga skogen. Här och var är det rejält brant men det är bara att bita i. Tanken fanns att gå västerut till den västra aningen högre toppen också men Grensetrimmen hägrade och det tog tid att gå så det får bli någon annan gång. Visste ni förresten att hela toppen på Stora Moberget var kal runt år 1900? Tydligen var det ett kraftigt åskväder som tände på skogen och hela toppen blev kal. Säkert en skrämmande upplevelse för de som bodde på gården.
Nu är ju frågan om det var båda topparna eller bara den västra som var kal. Jag tror att det bara var den västra för det är för få brandstubbar på den östra toppen vad vi kunde se.
Vid den östra toppen av Stora Moberget, september 2023
Tidigare har det stått en liten koja här men den är nu borta. Men vilken härlig natur det är här uppe. Vi kan ana Granfjällsstöten mellan träden men här är det lätt att bli sittande och bara vänta på att djurlivet ska komma till en. Det finns minst två björniden här uppe men mer österut så vi är inte ensamma.
Cinnoberticka vid den östra toppen av Stora Moberget, september 2023
Men inte bara det. Tar man sig tid här, precis som på många andra ställen runt om i området, så finns det mängder av mindre kryp och vackra lavar mm att kika på. Den här Cinnobertickan växer fint uppe vid toppen och den låter vi självfallet vara i fred.
Skogsbården på den östra delen av Stora Moberget, september 2023
Grensetrimmen var det ja. Dags att gå ner mot gården igen. Den här gången tar vi en mer ostlig riktning nerför sluttningarna. Tanken var att ta oss mot skogsbården som är lämnad i det mer fuktiga området, ungefär 500 meter öster om gården och så följa stigen och känna historiens vingslag. Stigen här var bland annat den man tog till Björnbäckdalen där man hade sin sommarfäbod en bit nedströms om Björnbäckdalens fäbod, betydligt närmare Närån.
Det var bitvis rejält brant och sandstenen såg till att hålla oss på helspänn. Det är lätt att vricka till foten om man inte är vaksam. Samtidigt dras blicken mot gården och vidare bort. Trots att jag inte är någon stor vän av kalhyggen så har vi fin utsikt här.
Stora Mobergets gård, september 2023
Till slut når vi dock stigen som kommer österifrån och får en överraskning. Den är djup. Många års nötande har gjort att den inte alls är lätt att gå. Många högstubbar visar vägen och det är faktiskt lättare att gå vid sidan om. Men vi gjorde ett tappert försök men ett flertal 'tillbud' fick oss att ge upp.
De sista högstubbarna och stigen in mot Stora Mobergets gård, september 2023
Snart är vi dock framme vid gården igen. En fin tur men väl mycket kalhyggen att trampa runt i. Det finns andra vägar att välja om man ska upp på de båda topparna men det tar vi en annan gång. Vi tar en sista avslutande bild upp mot ravinen. Tycker ni att det ser ut som att den gamla boplatsen har varit här, nära ravinen? Jag tror mer på att den låg ovanför på det flacka partiet men då är det mer än de 300 meter som har sagts. Men man vet aldrig.
Vy upp mot ravinen på Stora Moberget, september 2023
Skrivet av Stefan 2023-09-24