Saldalen
Mellan Lill- och Stor-Närfjället ligger Saldalen, en djup och brant ravin av stort intresse. För att ta oss hit viker vi antingen söderut när vi passerar Saldalskojan >> eller så går vi från Närfjällsbyns västra del. En vandring genom Saldalen är besvärlig och ska undvikas vid fuktig väderlek samt självfallet även vintertid på grund av lavinrisken.
Träd som fallit ner i den södra tjärnen
Gammal stock som fallit i södra änden av Saldalen
Att hitta stigen är inte det lättaste eftersom kartorna ger olika besked. På fjällkartan i A4-format är stigen dock korrekt markerad. Mitt råd är att du åker till Minkstigen och parkerar vid vändplanen.
Stigen börjar mellan nummer 10 och 12 men för att undvika att gå över tomterna går man från vändplanen bakom tomterna tills man hittar stigen som här är markerad med blå ringar runt träden.
Ett annat startalternativ är att fortsätta längre upp i Närfjällsbyn och utgå ifrån vändplanen på Järvstigen. Härifrån ser vi Saldalen en bit bort och vi slipper även en del stigning. Vandringen härifrån är flack men vi får leta oss vår väg själva. Av egen erfarenhet kan jag nämna att det är lätt att hamna för högt upp på Stor-Närfjällets sida istället för i dalbotten.
Stigen är lättgången och behaglig. Efter ett tag byter den märkning till röda ringar runt träden, varför vet jag ej. Där detta sker finns en saltsten för viltet och man kan se hur älgarna har skrubbat sig mot trädet som är alldeles rent från bark.
När stigen börjar plana ut och samtidigt gör en markant vänstersväng är vi framme vid ingången till dalen. Fortsätter vi längs stigen kommer vi upp på fjällsidan bort från dalen.
Ett långt parti av dalen är fyllt av stora block från talusbranten på främst Lill-Närfjället syd- och sydvästsluttning. På motsatta sidan är blocken oftast täckta av ett tunt gräs- eller mosslager och det är lätt att trampa snett. Högre upp växer gles tallskog.
Den södra tjärnen från norr
Det lilla vattenfallet mellan de två tjärnarna
Genom ravinen rinner ett litet vattendrag som delvis går underjordiskt. På ett par ställen kommer vattnet upp i dagen och bildar ett par vackra tjärnar. I den nedre tjärnen har ett flertal träd fallit vilket förstärker känslan av urskog. Här är vegetationen rik, framförallt kanske på örter och granskogen är frodig. Håller vi utkik så finner vi både lundarv, hässlebrodd och träjon.
Här växer också hägg på något enstaka ställe. I hela dalen är också spår av bränder vanligt förekommande.
Talusbranten möter vattnet
En gammal kämpe har fallit tvärs över ravinen i sin trängsta del
Vy från den norra tjärnen söderut. Här ser man hur trång dalen är
Från fjällsidan ser man inte lika mycket av dramatiken i dalbotten.
En riktigt grov gran i Saldalen. Micke står bredvid som jämförelse.
Vi fortsätter norrut och jag rekommenderar den högra (östra) sidan som är aningen mer lättgången eftersom den västra sidan till stora delar består av blockterräng. mellan de två tjärnarna rinner vattnet vackert och det är rejält fuktigt att gå. Hela tiden ställs man inför valet att gå nere i dalen med sin bökiga terräng eller att klättra högre upp på fjällsidan, det brukar bli en kombination.
Efter de två tjärnarna blir dalen som smalast och blockterrängen går ihop helt. Bredden är maximalt 20 meter och vegetationen är fantastisk. Här och var blir det rejäla klättringar över stora block men det brukar gå bra. På några ställen ser det nästan ut som uthuggna block. Det som dock är bökigt är just alla mindre block där det gäller att se var man sätter fötterna.
Det 'värsta' partiet är väl cirka en dryg kilometer långt tills vi kommer upp till en liten ås i dalen där en sjö breder ut sig framför oss. Jag har hållt till höger här och jag tror att det är lättast samtidigt som växtligheten nu täcker blocken där man går. Ta det försiktigt! Men, norr om sjön blir det plötsligt mer lundartat och det passar bra med en rast bland alla de höga granarna.
Den norra sjön i Saldalen med åsen, från norr
Den lilla tjärnen, cirka 400 meter SO om Hjärtat
Högre upp blir ravinen både bredare och grundare samtidigt som granskogen glesar ur. Vid högsta punkten dyker en liten tjärn upp och det är lätt att bli stående här. Man är totalt avskiljd från omvärlden. Men, vi måste välja väg nu. Antingen viker vi snett åt höger upp mot Saldalskojan och går på den lättgångna bergssidan fram till raststugan någon kilometer bort.
Vy från den norra ravinen västerut. Hjärtat till vänster
Det andra alternativet är ännu mer intressant är att följa den ravin som leder oss i nordvästlig riktning cirka 400 meter bort mot Hjärtat. Kom ihåg att det fortfarande finns dolda block mm under vegetationen men det brukar vara ganska lätt att gå här. Framme vid Hjärtat har vi en rejäl ravin åt vänster som vi ska undvika. Jag har gått på kors över ravinen precis där de går ihop för att ta raka vägen bort till den markerade leden. Det är ungefär 250 meter fågelvägen till leden men det blir nog snarare 400 meter innan man når fram. Det blir dock lättare att gå när man väl kommer upp ur ravinerna.
Sammanfattningsvis är detta en fantastisk tur men krävande. Bland det svårare du kan ge dig på i Sälenfjällen. Bra och kraftiga skor rekommenderas!
Saldalen från Norr 1998
Senast uppdaterat av Stefan 2024-12-27
Ledfakta
Avstånd
6 km ToR
Höjdskillnad
+ 150, - 150
Karta
Länk till karta över leden >>